Innan jag skriver inlägget om veckan så postar jag en av dagens händelser lite mer detaljerad. Idag blev jag blåögd lurad av en tjej som precis som många andra står o delar ut lappar längs med de större gatorna. Det är efter skolan vid 14-15 tiden på dagen då den här tjejen håller fast i lappen när jag snällt tänkte ta emot den. Hon får mig att stanna och vi småpratar några sekunder och hon säger sen att om hon skriver på den där lappen så får jag komma till hennes klubb gratis på kvällen eller nån annan dag. Hon ska bara till klubben och göra detta, hon ber mig följa med vilket jag oklokt gör. När hon går in på klubben försöker jag stanna utanför men hon säger åt mig att följa efter.

Att detta är något inte hänt mig tidigare gör det spännande(jag har nåt i mig som måste prova nya saker, nu i fel läge) och min svenska tilltro till alla främlingar får mig att gå in. Hon sätter mig med nån annan tjej och ber mig vänta. Jag börjar snacka lite med den nya tjejen och hon berättar att de erbjuder drinkar, massage och shower. Jag börjar fundera på vad jag satt mig i för sits när det vips dyker upp en till tjej bredvid mig. Nån sekund senare så har vi fått varsin drink av en grov kille. Jag börjar prata om det där kortet som tjejen skulle skriva under åt mig. Då nämner den andra tjejen 30 peso och jag frågasätter dem.

Kom ihåg att det här är på spanska alltihopa och att jag har svårt att förstå vad dealen är. Jag tror att jag skulle få dricka gratis om jag kom tillbaka med den påskrivna lappen eller nåt, jag var hur som helst inte intresserad längre. Vid det här laget har jag fattat att jag blivit toklurad och bara funderar på hur jag skulle slinka ur sitsen så smidigt som möjligt. Efter en liten stunds ”jag förstår inte vad jag ska betala för, jag är utlänning”-snack med tjejerna och med den grova killen fortfarande vid vårt bord så känner jag att jag hellre betalar 50 kronor istället för att börja bråka. Jag plockar fram 30 peso ur min plånbok och killen tar emot dem. En av tjejerna hämtar en påskriven lapp som hon ger mig och de båda tjejerna ger mig en puss på kinden. Jag försvinner snabbt ut på gatan igen, smått besviken på min intelligens. Jag menar;

Varför delar hon inte ut lappar som redan är påskrivna?!

Jag är också besviken på människor som luras. Man kan fråga sig hur många turister, säsongsjobbare och utbytesstudenter dem plockar per dag. Jag har iallafall lärt mig en läxa, det kostade 50 spänn, så jag kom väl undan rån och annat jobbigt ganska billigt. Jag får ta till mig min nya erfarenheten och helt enkelt sluta vara så blåögd.

Trots att förra inlägget var så långt, glömde jag nämna att jag fått ett fotografjobb på en femtonårs-födelsedagsfest. Tydligen så har de något som liknar sweet sixteen i det här landet, fast när de fyller femton. Jag kommer inte tjäna mycket pengar, men jag gör det mer för erfarenheten. När annars kommer jag få gå på ett relativt påkostat argentiskt femtonårsparty och dessutom så har jag aldrig använt min dyra leksak till kamera på ett betydelsefullt sätt. Det ska bli kul!

Min mexikanske vän Jio fyllde igår, tjao, egentligen i förrgår eftersom jag sitter uppe så sent. På förmiddagen sprang jag och Josefin runt och letade present åt vår kockvän. Han pluggar gastronomi och älskar att laga mat, så vi köper honom en skandinavisk kokbok. Nu kan han laga köttbullar, gravad lax, inlagd gurka, glögg och lussekatter. Det fanns även väldigt mycket konstiga recept i den där boken, maträtter jag aldrig provat, men vi kan säga att de är ifrån Norge eller Finland.

Festen börjar vid 22-23 nångång med att vi äter pizza ifrån vårt billiga favorithak. Det är många som samlats på hostellet och kvällen börjar bra med tequila och grapefruit-läsk, medan minglet i köket blir mer o mer högljud. Det snackas spanska, engelska och svenska om vart annat och det blir flera gånger svårt att hålla isär språken.

”Yeah, i got here hace un mes. *Knuff* Ursäkta.”

Det ska ju självklart också sjungas och blåsas ut ljus på tårtan. Här har ni en bild på det och rolig kuriosa; Tårta heter torta på spanska.

Kvällen fortsätter på en nattklubb. Men det strular vi ingången som det oftast gör när man försöker gå på krogen med ett stort gäng. Folk har en flaska i handen och ”är för full”, andra har inge ID med sig, åssåvidare. Men utöver tyskarna så tog vi oss in alla andra och började stampa på dansgolvet. Reggaeton är det som ljuder i högtalarna och jag är inte riktigt med på refrängerna som de sydamerikanska folket i gänget. Det är lite trist att inte ha någon som helst koll på de spansksjungande klassikerna och poppislåtarna.

När vi väl kommer hem börjar det lagas mat av allt som Jio kan hitta i kylskåpet. Det blir galet gott, men jag vet inte om det är för att jag är onyktert jättehungrig eller om han är duktig på att laga mat trots alkohol. Efter mat och bakis-tabletter så följer vi med Leo, som jobbar på hostellet för att köpa frukostbröd. Varför vi inte gick och la oss vet jag inte, men efter lite mer morgonhäng så somnade jag vid halv nio.

Vaknar 18:00 och gör knappt nånting. Under natten jobbar jag lite på min läxa i Illustrator och skriver det här blogginlägget. Så just nu vid sju på morgonen känner jag att det är dags att sova igen, jag har ju trots allt skola idag vid sex på kvällen.

Det har som rubriken säger varit en stressig vecka. Jag har flängt runt lite överallt, letat bokhandlare, boende, lektioner och lektionssalar. Men i all denna stress kan jag känna mig ganska lycklig över att ha hamnat i ett land där ingen tar tiden på allvar. Ett bra typexempel på detta är lektionen i multimediaverktyg(som för övrigt till en början varit en trevlig kurs i Illustrator) som börjar klockan 9:00. Jag glider in i datasalen vid 9:20 och jag frågar datasalsansvarige om lektionen har börjat än, fast det är uppenbart att den inte har det. Han svarar med att lektionen börjar om fem minuter. Grymt, jag som är van vid att alltid missa starten av lektionerna är nu trots försening med ifrån start!

Ingen tar tiden på allvar.

På måndagen var det en speciell dag, nämligen Dia de San Martin, vem nu det var, men lediga var vi iaf. Därför blev det också asado på kvällen, min allra första, men absolut inte sista.

Asado betyder barbeque, typ grillad mat alltså. Det är en köttig middag helt enkelt, mycket mums.

Som ni redan vet så tackar jag inte nej till att festa även om det är onsdag här nere. Detta beror mycket på att jag har nedprioriterat skolan lite grann och satsar mer på att ha roligt, träffa folk och uppleva de oförglömliga stunderna, lite tanken med hela den här resan.

Dessutom så lär jag mig mer spanska med en öl i handen.

Ja, alltså, jag blev uppringd av min Universitets-PAL på onsdagskvällen. En PAL är en av skolan utsedd person som jag ska kunna ställa alla nybörjarfrågor till och visa mig runt, lite som en kontaktperson i form av en student. Nu har ju han varit borta hela första månaden jag varit här, men det är trevligt att han hör av sig iaf.
Han har bil och hämtar upp mig vid hostellet. Vi åker sedan vidare till hans andra utbytesstudent, han har tydligen hand om tre stycken. Denne spanjor bor på ett hostel med bara spanjorer. Så när vi kommer dit blir det väldigt mycket spansk spanska. Jag sitter mest tyst med min grogg på whiskey och sprite som jag blivit bjuden på, ish? Det går väldigt fort när de snackar och jag har svårt att hänga med. Kvällen fortsätter med häng och när klockan slagit två får jag skjuts till hostellet av Oliver.

Mer argentinsk mat jag inte berättat om är Empanadas. Det är små populära piroger som fylls med olika saker, tex köttfärs, kyckling, lax, ost och skinka, salami och ost, grönsaker, ja allt möjligt.

Eftersom de är ganska små så äter man kring fyra stycken till middag. Det är ruskigt gott och går precis som alla annan mat att beställa hem till hostellet, vilket har hänt mer än en gång.

Det två viktigaste sakerna som varit i mitt huvud hela veckan har varit:
1. Dags att hitta lägenhet, jag betalar nu en dag i taget på hostellet och det är dyrt.
2. Vilka kurser ska jag gå, de krockar och några speciella kurser måste vara bestämda på fredagen

Dilemma ett löste jag genom att betala en månad till på hostellet medan jag fortsätter leta lägenhet, detta gjorde mig mycket lugnare. Dilemma två löste sig också efter stor tveksamhet. Det är ju kurser som krockar och jävlas. Men jag satte min sköna spanskaklass med schysst lärare före Fota/filma Buenos Aires-kursen. Istället har jag ansökt om en fotokurs på annan tid i veckan, vi får se om jag kmr in på den, verkade poppis.

Det har dessutom varit lite Phösande, trots min frånvaro ifrån KTH. Jag saknar mottagningen mycket och går in på mottagningssidan smått avis på phösarna och n0llan, men jag har faktiskt lekt och pysslat lite åt n0llan också. Min svenska vän Josefin hjälpte mig att fota lite Utlandsphösarbilder och jag har gjort och planerat att göra lite fler roliga phössaker. Tycker fler utlandsphösare borde göra likadant.

Det blev ett saftigt inlägg det här, phew, men som vi vet; ”its good for you”.

En kille jag träffat på skolan ringer mig på onsdagen och frågar om jag vill haka på deras schweizargäng till en klubb på kvällen. Jag har iofs en lektion vid åtta dagen efter, men det är ju trots allt ”Add and Drop”-period, så vad gör det att komma dit trött. Det blir en ganska chill kväll på en nattklubb full med afterwork-killar i kavajer.

”Vart är brudarna?” (från en känd chipsreklam)

Jag lyckas ta mig upp i tid… mer eller mindre… på torsdagen, men fredagen blev för tung. Jag sover istället för att ta mig till skolan och jag laddar inför en lugn helg.

Men redan samma kväll dyker Jio upp med en bag full med ölburkar. Efter nån timmes chill och efter att han snackat med Johanna som jobbar på hostellet, så går han in i allrummet där jag sitter o leker med min mac:

”Tenemos un problema”, vi har ett problem.

Vad?, frågar jag. Han berättar att eftersom de på hostellet säljer öl så får vi inte dricka egenhandlad öl inne på hostellet. Detta är sedan diskussionsämnet resten av kvällen.

Bilden tagen ifrån dörren till hostellet

Lösningen blir att vi sex stycken som tänkte festa på ölen sätter oss på andra sidan gatan ifrån hostellet och börjar pimpla öl. Men det känns ganska snabbt fel att sitta på rad på trottoaren och vi förflyttar oss 3 kvarter till närmaste betongpark. Där hänger vi som lodisar tills ölen är slut och vi kan fortsätta festen på hostellet.

Stor inomhusmarknad

Mellan datumena 13-16 augusti är det en speciell marknad vid plaza italia här i stan. Marcel, en tysk här på hostellet väcker mig vid 15 och frågar om jag vill följa med dit. Låter kul, vilket det var också. De var en stor sal med uppställda stånd som sålde alfajores(kakor), sylt, honung, torkad frukt, nötter, öl, vin, ost, kött, korv, mate och kläder ifrån olika delar av argentina.

Torkad frukt och nötter fanns det mycket av

Det är egenproducerade varor med smakprover på nästan allt. Det var mycket trevlig stämning och vi gick runt o provade det mesta. Marcel snackar inte alls mycket engelska utan vi pratar med varandra på spanska, vilket fungerar förvånansvärt bra mellan två utlänningar. Fantastiskt, men frågan är om jag tränat nån slags invandrarspanska hela dagen.

Ojo de bife, sådär lagom rosa i mitten. Mm!

Middagen efteråt blev på en restaurang vid plaza cerano. Kött! Fruktansvärt gott kött med potatisgratäng. En lyxmiddag på lyxrestaurang för cirkus hundra spänn. Det ska jag nog kunna vänja mig vid.

Spanskalektionen på tisdagen var riktigt trevlig. Det känns som att jag hamnade på rätt nivå och kommer trivas. Vi var åttaa stycken som fick berätta om oss själva och skriva en liten text om våra förhoppningar på Buenos Aires och på skolan. Sedan jobbade vi lite med en text och fick en annan text som läxa. På vägen ifrån klassrummet går jag pratandes med en tysk i klassen. Vi vandrar ner på en trappa i biblioteket när han påpekar att alla kollar väldigt väldigt ont på oss.

Väldigt onda blickar var riktade emot de nya utbytesstudenterna som inte bara pratar högt utan på väldigt dålig spanska. Efter detta har det blivit en grej att säga:

Evil eyes..

Sedan fortsatte skolan under veckan med att jag provade lite kurser. Kurser som till exempel, numeriska metoder, kreativa bilder, multimedial produktion och redigering, audiovisuell teknik, kommunikation på internet och så missade jag multimediala verktyg på fredagen när jag behövde sova istället. Kurserna må låta roliga, men jag måste erkänna att kurserna tillsammans med avancerad spanska, i små klasser, med grupparbeten och väldigt lite teknik så har namnens fina associationer inte riktigt samma glans. Att pyssla med redaktionsarbete på en kurs om audiovisuell teknik kallar inte jag teknik. Tre fjärdedelar är skapa, fundera över och diskutera material och något mer åt narratologi än tekniken bakom kameran. Det enda jag är riktigt nöjd över är spanskan.

Pizza för 6 pesos har tyvärr blivit en vardagsmåltid. Pizzerian ligger tre kvarter bort och det går fort att köpa sig en pizza där om kockarna på hostellet inte är hungriga. Jag äter mer än dem av nån anledning.

Sex pesos är cirka 12 kr och jag kan inte säga att det är en liten pizza eller dålig kvalite. Vill man däremot ha nånting annat än bara mozarella och tomatsås får man punga ut hela tio pesos, vilket är tjugo kronor. Då kan du få en pizza som på reginella vid KTH hade kostat 60 kr, det är bara för bra.

Nu är klockan halv elva på lördagen och det ska festas här på hostellet. Mer om fredagen och lördagen kommer i nästa inlägg.