Igår torsdag fixade jag mitt studentvisum. Det var både stressigt och mycket väntan. Eftersom det var så pass mycket papper som skulle fixas innan, så kändes det tungt utifall jag skulle missat något när jag lägger fram min bunt. Jag ville ju inte att något skulle fattas. Hela visumfixandet, efter att vi styrt alla papper själv, får vi hjälp med av skolan och igår fick vi en egen kö på migrationsverket, vilket var riktigt schysst då den andra, den riktiga kön, var tjugo gånger längre. Däremot var vi tvungna att vänta i tre och en halv timme innan vi fick våra namn uppropade i uthämtningsrummet. Antar att det var kort tid i jämförelse.

Det där är den långa kön som fortsätter både bakom UCA-killen och bakom mig

Det stressas därefter hem en sväng och sen tillbaka till skolan för kvällslektion i kreativ bildskursen. Lektionen håller på till elva och när jag väl kommer hem sätter jag igång med läxan till fredagens morgonlektion i multimediaverktyg. Jag somnar vid tre i soffan efter att meckat ihop en halvtaskig bioaffisch enligt kriterierna.

Min alltid posande vän Jio fick huvudrollen i filmen Quilombo

Nattens arbete var typsikt onödigt då jag vaknar nio, precis när lektionen börjar. Jag lyckas ta mig till skolan och kommer in på lektionen där läraren står och pratar om några mappar sisådär fem minuter. Därefter blir det tyst och alla knackar vidare på sina datorer. Jag känner viss oro över att inte varit med ifrån starten, men vill inte börja prata med läraren innan jag skrivit ut läxan i pausen. Så jag väntar. Folk knackar vidare på något jag inte har någon aning om vad det är och jag lägger ner läxan på ett usb.

Det blir ingen rast, det knackas och klickas, koncentrationen är tjock här inne. Jag springer ner iallafall och tänker skriva ut min bild då jag möts av världens kö. Jag sätter mig där nere och provar internet som varit assegt på skolan de senaste gångerna jag provat. Även här…

När jag inte orkar vänta ut kön längre går jag upp igen och folk sitter fortfarande och knappar på sina bilder. Men när klassen börja skingra sig, frågar jag de amerikanska tjejerna vad som egentligen händer. De förklarar att jag precis missat partialen, midtermen, eller delprov som vi kanske skulle kalla det i Sverige. Det är inte förrän nu jag frågar den mindre trevliga av lärarna, av amerikanerna kallad asshole, då den trevlige gav sig iväg. Frågar om jag kan göra den direkt eller vad jag missat egentligen. Han är förvånansvärt schysst och ber mig vänta på den andra läraren.

Så nu sitter jag här och bloggar istället. Vi får se hur det går. Ikväll är det i alla fall avskedsfest för Lays som åker tillbaka till Colombia idag efter att ha bott på hostellet längre än nån kan minnas. Suerte!

Ja, förra onsdagen, den dagen då jag flyttade tog jag som jag skrev en lugn morgon. Det roliga är att när jag stod i duschen vid 10 den dagen så slog det mig att det var den 23 september och jag vid 9 skulle ha fixat utdrag ur det Argentinska straffregistret. Detta var en one in a lifetime chans att få hjälp av skolan med detta. Så, efter lite svordomar på flera språk och sedan en ”okej, vad gör jag nu”-tanke så frågar jag runt lite på hostellet hur man går tillväga. Efter lite snack så verkar det hela inte vara så jela krångligt trots allt och jag skjuter fram det till veckan efter.
På fredagen tar vi oss till Pacha, klubben som jag skrev om i nåt av de första inläggen. Skillnaden den här gången var att La Bomba De Tiempo spelade där på kvällen. Det vill säga mitt i natten. Vi kommer dit vid tolv och det var nästan tomt. Efter tre och en halv timmes smådansande till elektrodunk kliver de upp på scenen. Vi är trötta hela gänget efter all väntan och tjejerna tröttnar på riktigt efter en halvtimme. Vi tar oss hem och sover.
Lördagen blir min första dag hemma i nya lägenheten. Hänger runt och lagar lite lunch. Lugnt o skönt. Kvällen tillbringar jag på hostellet med det gamla folket.
På söndagen hänger jag hos Josefin. Vi diskuterar livet, kollar youtube-klipp, dricker kaffe, äter medialunas och äter middag. De e najs.
Måndagskvällen spenderar jag med colombianerna på en restaurang och dricker cocktails. Dem tar med mig dit eftersom det är happy hour hela kvällen. Tydligen fick man bara välja en drink och hålla sig till den resten av kvällen. Men detta visste jag inte innan jag valde en Pisco Sour, som var både stark och sur. Men vi drack inte fler än två stycken var och till varje runda delade vi på en tallrik friterad bläckfisk.
Det är tisdag och tillbaka till utdrag ur argentinskt straffregister. Då det på torsdagen den här veckan, 1:a okt, ska styras visa via skolan så behöver jag fixa mig utdraget idag. Efter en mycket, mycket segstartad morgon kommer jag faktiskt iväg till det där märkliga kontoret lagom sent för att jag inte ska hinna till spanskan i tid. Men när jag väl kliver in på kontoret så frågar de om jag har en tid bokad. ”No”, svara jag och kvinnan ger mig en lapp med ett telefonnummer på och ber mig ringa och boka en tid med hjälp av en telefonkiosk utanför huset.

Jag ska alltså gå ut för att ringa in till kontoret och boka tid?

Jag kände att det här kommer ta längre tid än väntat, så jag tar mig istället till min lektion och skjuter upp ringandet.
Väl efter spanskan som var sådär halvtrist som vanligt, så ringer jag och bokar en tid senare samma dag. Själva besöket var relativt snabbt gjort, det något ohändiga systemet känns överflödigt för den uppgiften jag hade och jag hoppas kontoret gör något annat än att utfärda sådana här straffrihetsintyg.
Dessutom har jag inge internet hemma och känner mig därför mycket frustrerad. För att fixa internet måste jag ringa nåt skumt företag och aktivera mig på nåt sätt. Jag har inte gjort detta då det sägs vara en avancerad process som kräver spanska som modersmål och datorintresse. Jag snyltar därför internet på caféer, på hostellet och på skolan så mycket jag kan. Skolans internet har gjort något så dumt som att blocka bland annat msn, facebook och youtube, vilket är sjukt irriterande.

Tisdagen pluggas det för fullt och det blir ingen flytt som jag hoppats på. Därför måste jag betala mig en natt till på hostellet och vänta till onsdagen.

Onsdagen börjar lugnt som alltid eftersom det är en ledig dag för mig. Chill fram till fem då jag o Jio åker till mitt nya hem o träffar hyresvärden och advokaten. Vi skriver ett kontrakt på 11 dagar, då vi om 11 dagar ska skriva ett nytt kontrakt för resten av året. Hyresvärden dumförklarar mig då min spanska är lite knacklig och vägrar ge upp att förklara saker fast jag visst har förstått. Jag måste bara få dumförklara henne på bloggen då hon var så pass dryg och oförstående. Advokaten däremot;

Buena Onda

Vilket betyder typ skön stämning, trevlig eller ja.. helt enkelt positivt. Hon förklarade igenom kontraktet lite snabbt, var förstående och hade tålamod med mina frågor.
När allt är påskrivet och betalt, sätter kocken Jio igång att laga mat, vilket han alltid gör med glädje. Skönt med sånna vänner. Det blir en trerätters med kött och lite andra olika saker.

Vi äter upp och tar det lite lugnt med vattenpipa en stund. Sen bär det av till hostellet igen för att betala mina sista dagar där, samt ölen som står skriven på min krita. Det är en bit till hostellet ifrån mig, men jag tror jag hittat den snabbaste bussen och med den tar en halvtimme ungefär. Busstrafiken i den här stan är som sagt lite udda.

Jag hoppas att det ska finnas bilder på lägenheten i galleriet snart, ovan är en bild iaf.

Den här måndagen var det vårdagen, vilket firas med att ingen student i stan har lektion och därför hänger alla i stadens parker. Som tur var hade vi vädret på våran sida och kunde glatt vandra till en park som hade nån minifestival. På vägen dit ser jag skylten jag alltid trott betydde:

Var uppmärksam på berusade människor

Detta är helt seriöst då jag alltid sett att den vinglande gubben på bilden håller i ett ölglas. Dessvärre är sanningen att skylten betyder skola. Ölglaset förvandlades plötsligt till en skolväska och vinglet till ett glatt skutt.

Parkhänget var nice med mate och kakor. Vi brydde oss inte om scenen så mycket utan hade mest musiken i bakgrunden. Det sades att La Bomba De Tiempo, trummargänget, skulle dyka upp. Men dem såg vi inte av nånting.

Efter parkhänget åkte jag och kollade på lägenheten jag tänker flytta in i. Där Corentin visar runt en snabbis. Jag har ju sett lägenheten förrut, men det var trevligt att snacka lite med min blivande kombo.

Förra måndagen var vi på La Bomba De Tiempo. Det är en fest varje måndag där ett band trummar och spelar musik i nån timme och folk dansar och hänger och dricker öl. Det är en grym stämning och ett skönt ställe att vara på en måndagkväll. Det är en känd tillställning som många sa var ett måste innan jag kom hit. Till skillnad ifrån alla andra fester i den här stan så började den inte jättesent på natten. Typ 8-9 på kvällen är helt enkelt tidigt, men samtidigt väldigt chill.

På onsdagen var vi ut och åt i ära till en födelsedag och ett avsked. Restaurangen var häftig och för en billig penning fick man äta hur mycket man ville. Alltså för mindre än hundra kronor fick vi dricka också, iof inte öl, men läsk fick duga. Det var ingen buffé utan på fint sätt beställde vi in förrätter åt alla, lite av varje så vi kunde smaka på allt. Till exempel provade jag nåt som jag tror var tarmar, lite läskig smak och konsistens var det iaf. Därefter när vi var sugna på varmrätt så beställde vi in den. Ville man ha en varmrätt till kunde man beställa in mer. Jag som kände att en köttbit och potatis plus en halv kyckling fick duga efter all förrätt om efterrätterna skulle gå ner. Efter att jag också ätit lite pasta, lite fisk och lite andra kul rätter att prova beställde vi gemensamt in efterrätten. Då kom det till min vetskap att efterrätt får man bara välja en! Suck… Men gott var det iaf och mätt blev vi.

Förra helgen var lugn. Tiden går fort nu och jag hinner inte tänka efter vad jag gör så det försvinner snabbt ur minnet. Men på lördagen var jag och såg Inglorious Basterds på bio. Vi såg den på spansk subtitles eftersom jag inte förstår om de dubbat den. Denna teknik funkade sådär halvbra till den här filmen när hälften av diskussionerna var på antingen franska eller tyska. Då blev det till att läsa subtitles och försöka förstå så mycket som möjligt.
Jag tappade dessutom min pepsi i trappan upp till biosalongen och fick sitta törstig, men jag var inte så ledsen över det, vi mest garvade åt det hela filmen.

På söndagen var vi förbi Costanera med colombianerna på hostellet, ja dom är fyra stycken. Där åt vi en köttmacka och vandrade längs med ”vattnet”. Citationstecken för att det är typ sumpmark. Se bild:

Reservatet stängde tydligen precis när vi tänkte vandra in så vi ska göra ett nytt försök nu på söndag. Istället gick vi förbi en marknad med en massa kul småprylar. Det blev dock inget köpt med trevligt var det iaf.