Nu har onsdag precis börjat igen och jag sitter vaken i natten och känner att jag måste skriva ikapp mig. Så jag börjar direkt med fredagen som liksom alla fredagar börjar med multimediaverktyg och fotografi. Därefter åkte jag mig till hostellet för häng med Josefin hennes sista dag på jobbet. Tänk att det redan gått två veckor sedan hon började igen. Helt galet, och liksom rubriken på förra inlägget så påstår jag fortfarande att tiden går ruskigt fort nu. Jag samlar ihop mina vänner och vi åker lagom sent hem till min lägenhet där det är bestämt att vi ska ha ”vinprovning” och ”ta-med-mat-ifrån-ditt-land”-fest. Jag har med mig halvtaskiga chokladbollar gjord på för söt chokladdrycks-pulver eftersom dem inte säljer kakao i affärerna här. Då pulvret innehöll mindre kakao än sanning i historien om balongpojken behövdes det väldigt mycket. Så pass mycket att vi inte behövde använda något annat socker över huvud taget. Lite skum smak fick dem alltså och mitt nya uppdrag är att leka kakao i den här stan. Colombianerna däremot lyckades fritera lite ihoppressade bananskivor innan vi åkte hem till mig. Bananerna detta var gjort på var inga vanliga bananer utan några stenhårda beska sådana i rått tillstånd. Efter tillagning och med salt var de riktigt goda.

Hur som helst, när vi kom hem till mig var det livat som aldrig förr och vinprovningen, om det ens börjat som en sådan, hade spårat för länge sen. Det här var precis som vilken hemmafest med utbytestudenter som helst. Vi minglade runt och hade det trevligt, träffade lite folk jag kände igen och folk jag aldrig sett tidigare. Festen fortsätter på annat håll men jag stannar kvar i lugnet efter stormen med Gina.

Efter sisådär 2-3 timmars sömn går jag upp för en Salida, utflykt, med fotokursen. Vi vandrar runt i (som tur är mina kvarter) Recoleta och fotar allt vi ser. Vi alltså ett gäng på åtta personer som glider runt med varsin kamera och fotar till tusen och det måste se ganska kul ut när vi kommer glidande.

Det blir lunch hemma för att sedan slänga mig i sängen och sova. Lördagskvällen som skulle bli biokväll blir istället till mer sovakväll fast på hostellet då. Gina som jobbat hela dagen är jättetrött och slocknar fort. Det finns lika mycket att säga om söndagen. Den var riktigt slapp och aslutades med en film med adam sandler innan jag åkte hem till mig.

Det blir snabbt måndag och äntligen något värdigt att berätta igen. Mina vänner ifrån hostellet hälsar på hos mig och vi lunchar köttfärssås som skulle kunna vara den godaste jag ätit. Det tog tid för Jio att laga klart den, men fick därför mycket smak. Den äts med bandspaghetti och en vit timjansås.

På kvällen får jag hjälp med spanskaläxan till tisdagen. Desvärre gjorde jag den på helt fel sätt.

Jag kastar in bilder imorrn, plus redigerar texten lite. Nu är jag så trött så jag inte vet vad jag heter längre. Så trött är jag. Chau chicos cuidense!

Det är spanska och kreativa bilder tisdagar och torsdagar, på fredagar fotografi och adobe-verktyg. Dagarna jag inte har plugg hänger jag på hostellet. Helgerna är till för mer häng, ofta på lite större tillställningar med alkohol. Jag är konstant seg av att åka hem till mig vid två-tre på natten ifrån hostellet och gå upp före tio för nåt planerat, tex lektion. Jag sitter även uppe på nätterna och gör mina läxor. Dessutom har jag inte placerat in träning i mitt schema än vilket jag förmodar skulle pigga upp mig lite.

Matrutiner är svåra och det är nog bara frukosten i mitt hem jag har hittat en bra variant av. I övrigt är det hamburgerlunchen för nio kronor mellan skolan och bussen, egenkokade ravioli med smörtimjansås eller något beställt på hostellet (4 alternativ: billig wok, milanesa, sorrentinos(typ ravioli fast större och fyllda med ost och skinka) eller slutligen de välkända empanadasen). Det jag kan känna mig lycklig över i matväg är att jag känner några kockar. Detta förgyller de festliga tillfällena men framför allt de där vanliga middagarna som hemlagas, de e najs när det händer.

Tillbaka till den här veckan som har gått så ruskigt fort. En stor nyhet är att jag har fått internet i mitt hem. I onsdags var Jio här hela dagen först och främst för att ringa mitt internetföretag men sedan styrde vi även lite lunch i form av mörkokat kött i tomatsås, friterade potatisskivor, ravioli i samma tomatsås som innan och stekt paprika och sparris.

På kvällen åkte vi till hostellet, Jio som inte sovit på 28 timmar går och lägger sig medan jag och Gina köper hem glass. Det finns affärer, typ barer som bara säljer glass här, året om. Så man väljer storlek på sin bunke och smaker.
Och näe det är inte riktigt så varmt än så att man längtar efter glass var minut, men det var gott i alla fall.

Jag har haft stora problem med monedas(mynt) här nere då dessa används för att betala på bussen. I snitt åker jag buss tre-fyra gånger per dag och så mycket mynt har man bara inte. Bussarna tar helt enkelt inget annat än jävla mynt så alla försöker snåla på mynt och vägrar växla i affärer och kiosker. Jag tog tag i problemet som de rutinerade människorna i den här stan och gick till banken. Där vinglade jag runt en stund mellan olika vakter som pekade mig i olika riktningar tills jag hittade min kö för växling av mynt. När jag närmar mig disken ser jag skylten:

Tjugo peso per person.(på spanska såklart)

Och tittade ner på min 50 pesolapp. Jahapp, eftersom en resa med buss inte kostar med än 1.25 peso så klarar jag mig väl en stund på tjugo peso.

Men jag vill ju inte springa på banken varannan dag för att växla mig mynt. Jag drygar därför ut kassan med att alltid försöka betala så att jag får mynt i växel men undviker helst att tigga monedas av folket omkring mig, vilket jag gjort väldigt för mycket.

På torsdagskvällen går jag på lektion fast jag egentligen planerade att ta mig till den svenska ambassaden för svenska-studenter-i-BA-möte/fest motsvarande. Det var lite trist, men jag fick iaf veta av en svensk vän som var där att det ska bli luciatåg i december och att jag borde anmäla mig till det. Det var tydligen ett populärt evenemang, så jag kanske blir stjärngosse i december, vem vet?

[Edit] Ja just det, måste bara berätta att jag varit här mer än tre månader också

I lördags hade vi fest hemma i Recoleta. Min svenska roomie Michaela var inte där, men Fosca och Corentin, de andra två roomiesarna och jag hade bjudit in lite folk.

Till en början snackades det väldigt mycket franska då det dök upp tre franska tjejer för att äta med oss. Då schweizaren Corentin och italienska Fosca båda snackar franska flytande så blev det naturligt att hålla sig till det.

Fosca bad om ursäkt några gånger och drog nån mening på spanska med mig. Men efter en stund dök mitt folk upp, flickvän Gina och kompis David, två utav colombianerna på hostellet. Och det kändes skönt att få snacka lite spanska.
Någon hade öppnat himlen under kvällen och regnet bara vräkte ner. Åskade gjorde det också, var tionde sekund blixtrade det till bakom molnen. Detta fick några av mina vänner att stanna hemma, men trots allt dök det upp fler fransmän och därefter några spanjorskor, några mexikaner och några amerikaner. Så trevligt det är med många nationaliteter, det finns så mycket att snacka om. Fransmännen har med sig en liten söt labrador som de köpt samma dag. Mozart som han hette sprang runt o lekte som små valpar gör och blev klappad på och buren av alla.

Efter att kastat allt skräp, ställt undan alla flaskor glas och tallrikar och diskat alla bestick lämnar jag resten till mina kompanjoner och äter mig lite pastafrukost innan jag rör mig till hostellet för lite chill. Det här är alltså på söndagen och för att vara helt seriös så hände det typiskt ingenting annat än att vi hängde i allrummet och tittade på nån film lite senare på kvällen.

Ungefär så såg måndagen ut också, med skillnaden att jag på kvällen fick smaka något bröd jag inte minns namnet på, med ost och friterad banan. Det var något bröd ifrån Colombia som görs på majsmjöl, riktigt gott tycker jag.

Jag är som tidigare nämnt alltid ledigt på onsdagar och tar därför sovmorgon och äter lite seriösare frukost. Just den här onsdagen hade jag lite roligt då jag ville göra lite reklamupplägg på min finfrukost.

Det som gjorde frukosten extra rolig är den här låten som jag vet att många av mina KTH-vänner känner igen. Men det som gjorde det så märkligt var att jag lyssnade på min hispanic musik som jag samlat ihop här nere och fått av lite olika folk.

Ja, första tanken var:

”har jag den här låten?”

Andra tanken var nåt i stil med:

”hur i helv hamnade den bland min spanska musik?!

Men när jag fortsätter lyssna på den, glatt tänkande på Quarnevalen, så hör jag att den är på spanska och kollar sedan låtnamnet som är speedy gonzales. Mycket mycket märkligt, så om någon utav er vet mer än jag, så kan denne få förklara kopplingen mellan den svenska och den här spanska varianten på Sqvalp-låten.

Onsdagen fortsätter med spanskaplugg på hostellet med Josefin, som nu jobbar där. Jag har ju ett delprov i spanska på torsdagen så det är dags att gå igenom lite saker nu. Subjuntivo står på listan. Den där jobbiga tempusformen som inte används i svenskan.

Spanskatestet gick ju som det gick, så vi får väl se vad jag får för betyg. Dessutom dök det inte upp några subjuntivo-verb…

I fredags hade jag mina vanliga kurser i multimediaverktyg och fotografi. Jag känner mig nöjd med dom kurserna, bra val där. Därefter hem o vila lite eftersom jag allt för ofta är trött här. Men ganska snabbt när jag lagt mig för att lyssna på argentinsk radio ringer Gina o ber mig åka till hostellet för att sedan åka med grabbarna till puben vi ska mötas vid. Det är ett rockband vi ska se, och det hela börjar väldigt tidigt, 21:00.
Vi äter pizza, dricker öl och lyssnar på rock jag skulle vilja likna med vilket garageband som helst. Eftersom jag aldrig lyssnat på dem tidigare så kändes det som vilket lokalband som helst, för mig låter dem alla likadant.
Kvällen fortsätter med häng på terrassen, och liksom alltid var det sjukt trevligt.

Till Rågärs kommentar i mitt förra inlägg är här mitt svar i form av fleeer bilder i inlägget.

Bilder säger mer än tusen ord, eller hur?

Lays är en av colombianerna jag hängt med under min tid här och på lördagen åkte hon hem till Colombia igen. Hon hade varit här omkring ett år har jag fått höra, och då bara bott på hostellet. Men på fredagen hade vi i alla fall en avskedsmiddag för henne på en restaurang vid namn Fabrica de Tacos.

Servicen var riktigt kass, då servitören som iof var schysst, inte kom ihåg våra beställningar. Dessutom tog det riktigt lång tid innan vi fick våran mat och då i omgångar så att några lyckades äta upp innan andra fått maten. Rätt så gott var det i alla fall. Tror jag har fått smak för stark mat.

Vi åkte hem inte allt för sent och tog det lite lugnt. De flesta gick och la sig, men jag, Jio och david öppnade en flaska Fernet och fortsatte kvällen. Det rullade på fint och efter nån timme när Peru slutat sitt kockjobb kommer han in med sin flaska Pisco, peruansk sprit på druvor. För att inte störa folk med vårat nu lite högre snack, musik och skratt så gick vi upp på terrassen. Där vi satt och chillade tills solen gått upp och jag kände att det är dags att röra sig hem o sova lite inför kontraktskrivandet vid sjutton. Detta såg jag när jag klev ut på gatan utanför hostellet vid nio:

Jag hämtar ut dollars vid Juramento, åtta kvarter bort och tar mig hem och sover. Vid sju skrivs kontraktet då alla i lägenheten inte hade skaffat sig sina pengar vid fem. Jag lyckas sova lite före mellan och efter de två mötena, sådär halvdant. Men på kvällen tar jag mig upp och åker tillbaka till hostellet för asado, typ grillmiddag som jag berättat om tidigare tror jag.

Söndagen tillbringade jag vandrande runt mellan Av. De Los Incas och hostellet med Jóse (Josefin). Medan vi vandrar och diskuterar livet fotar jag lite miljöer och får mig några fina bilder.

Dessutom så hamnade vi på ett café och drack oss en varsin liquido aka smotti, eller för oss vanliga dödliga smothie, helt enkelt mjölk mixad med frukt.

För att avsluta gick vi förbi denna hund. Jag hade lite svårt att förstå om han var uttråkad, trött eller allmänt bekymrad. Men man skulle kunna säga att han kallpustade, för att slänga med uttryck ifrån Sandviken.