Sydamerikaresan fortsatter med en redig fart och sedan Titikaka och julafton pa Machu Picchu har vi klamt in Sao Paolo, nyar i Rio de Janeiro med Victor och Sombo och nu senast ett djungelaventyr i djupaste Amazonas. Just nu sitter jag i Manaus, en storstad mitt i regnskog och farliga djur, och vilar efter att ha bott i svettigt varma hyddor fyllda av diverse malar, kackerlackor, grashoppor, skalbaggar, spindlar, larver och motsvarande kryp. Imorgon bar det av till ett av brasiliens strandparadis Floreanopolis. Dar vantar min mexikanska kockpolare Jio med caipirinhas och chill.

Eftersom det inte beskrivits alls vad vi har varit med om, fár jag hanvisa till Big´Bro. Men nar jag far in bilderna pa min mac dar hemma i Buenos Aires, da ska ni fa skada piranafiske, tarantellan, giftormen, strandparty, strandschtek, jesusstaty, incatempel, varldens hogst belagda sjo, dess indianer, och mycket andra delar av sydamerika ni aldrig tidigare sett oss tva tjocka svenskar i.

Sa ni vet, vi lever fortfarande och vi har fruktansvart kul i varan trettio graders varme. Godnatt!

Hej pà er! Nu har jag och bror min spenderat mer än en vecka i Peru. Det där landet pà västra kusten av sydamerika, norr om Chile. Vi har gjort galet mycket under den här tiden och besökt en massa häftiga platser.

Lima, är Perus huvudstad och det var där vi började. Tillsammans med brodern till kvinnan pà tvätteriet i Buenos Aires, vilkens dotter jag fotade pà hennes "sweet fifteen" under hösten, gör vi Lima under tvà dagar. Vi vandrar mest runt och kollar pà diverse fina parker och viktiga platser. En av dessa var Malecón, längs med Costa Verde, den gröna kusten alltsà. Denna avlànga park vandrade vi igenom under tvà timmar, utan solskydd. Efter att vi sett, parque del amor, fyren och lite annat kul i Malecón, märker vi hur brända vi blivit, speciellt nacken pà bror, själv har man ju en massa hàr där.
Javier som han heter jobbar dessutom som busschaffis och guide sà han har koll pà allt tursistisk man bör göra och se. Han tar med oss för att äta en del kul rätter som representerar Peru. En av dessa var Ceviche, som är rà fisk "kemiskt tillagad" i citron och/eller lime(som han inte verkar ha en skillnad pà). Det är det närmaste man kommer sill i den här världen. Sedan är kolgrillad kyckling nàgot han var stolt över att rekommendera oss som en peruansk rätt. Lät inte sà speciellt, men gott var det iaf!

Paracas, är nästa stad vi besöker, under en förmiddag. Javier tipsade oss om en bàttur ut till en ö med en massa djur där. Sà, okej, tänkte vi och àkte dit. Efter lite sydamerikanskt kràngel hamnar vi pà en bàt med 10 andra turister och for iväg till ön. Det var ingen ö man klev iland pà, dà det var nästan omöjligt, den var överbefolkad av mànga olika sorters fàglar som täckte varje kvadratmeter! Där sàg vi även pingviner och sjölejon pà nära hàll. Vi visste inte alls vad vi skulle fà se när vi kom dit, men det var häftigt och mycket foton blev det.

Nasca, staden söder om Paracas var nästa hàllplats. Där fann vi Javiers nästa tips om resmàl, en flygresa över stora tecken i marken som bara kan ses ovanifràn. De är nàgra som för länge länge sedan lagt ut stenar i olika mönster ute i öknen, mönster av apa, kolibri, träd, osv. Vi tog därför ett litet cesna-plan med plats för tre passagerare och en pilot och fotade dessa. Jag tyckte dock att själva flygresan var lite häftigare än stentecknena pà backen...

Puno, den staden man besöker för att se Titikaka-sjön kom härnäst. Sjön som är känd som världens högst belägna pà 3800 m över havet (Kebnekaises topp ligger pà 2100m). Där, sà pass högt, är det lätt att fà höjdsjuka. Detta botas här normalt sett med Cocablad, som tuggas torra, som dricks som te eller i godis. Det är alltsà samma blad som man gör kokain pà. Dock sà behövs det ett kilo blad för att fà fram ett gram kokain. Man blir därför inte knarkare för att man dricker en kopp cocate till frukost.
I Puno tog vi en guidad turistdag pà sjön. Pà en flytande ö byggt av vassrötter, vass, rep och träbitar träffar vi pà lite indianer och fàr lära oss lite ketchua, deras spràk. Sedan àkte vi vidare till en stor riktiga ö där vi träffar pà ytterligare indianer och fàr äta lunch i form av quinoasoppa till förrätt och fisk med ris och potatis till varmrätt. Vi fàr även en liten uppvisning av indiandans som avslutades med att Henrik och nàgra andra turister blev uppbjudna till dans man inte fàr tacka nej till, mycket roande.

Vi fàr se när jag lyckas fà upp bilderna pà bloggen. Nàgon som känner till redigeringsprogram för RAW-bilder pà webben?
Tips är att även kika in pà Henriks blog.
Nästa inlägg: Cuzco, Inkaleden och Machu Picchu.

När Gina åkte iväg så sov jag ikapp min sömnbrist. På kvällen delar vi en stor milanesa hemlevererad i en pizzakartong, jag, Josefin och Lile.

Flyttade till hostellet på måndagen och försökte jobba med sista skolarbetet hela tidsdagen, men sov mest då också. Onsdagen och torsdagen blev därför stressiga och jag jobbade med mina kreativa bilder mest hela tiden. Jag tog en paus på onsdagskvällen för att välkomna de svenska tjejerna som anlänt till sydamerika, Karin och Rebecca. Vi tog en öl vid Plaza Serrano och behövde sova alla tre så vi bestämde att vi skulle ses dagens efter istället.

Då jag på torsdagen stressjobbar klar ett arbete så märker jag hur klockan närmar sig mötestiden med tjejerna. Jag kastar mig ut och halvspringer till stället där jag planerat att skriva ut mina arbeten. Dom säger mig att just idag så kan dem inte skriva ut några bilder åt mig. Nähe?! Stressen ökar och jag letar desperat. När klockan börjar närma sig tre då jag bestämt möte med tjejerna, ger jag upp och plockar en taxi. Den tar väldigt lång tid, men å andra sidan är Buenos Aires ganska stort också. Jag kommer en halvtimme sent och har tur att tjejerna faktiskt går tillbaka förbi korsningen efter att ha lämnat den. När vi står där och småsnackar lite grann dyker Josefin och hennes kille Lile upp. Jag frågar dem om dem har något bra ställe för min utskrivfter och visst har Porteñon Lile koll på det. Så jag får det fixat och sätter mig på ett fik medan tjejerna springer vidare i området. Jag sätter mig och ritar den sista bilden till min kreativa kurs.

Vi åker sedan till Puerto Madero och min skola för att lämna in min mapp med bilder. Jag möter lärarinnan i dörren då hon säger mig att jag är en timme sen. Hon är ändå väldigt snäll och rättar mina arbeten.

Jag fick en åtta i den kreativa kursen!

Sen åker vi till hostellet för att hänga med folket där.

På fredagen känner jag att min sydamerika-runt-resa börjar närma sig. Jag gåer med alla kläder jag har till tvättdamen. Jag hinner även köpa en backpackerrygga innan festen drar igång. Det är tänkt asado, men eftersom Jio kom hem efter sin sista examen 21:56 så han vi inte gå till köttgubbarna i de olika supermercadosarna i närheten. Väldigt synd. Men det blev en awesome fest på en krog som heter Caix. De hade fyra dansgolv där två av dem var utomhus, alldeles vid vattnet, Rio de la Plata. Riktigt kul stämning och dryckerna kostade mellan 5-10 kr.

Festen håller på på terrassen till nio då jag slocknar, dog stenhårt i min säng. Planen var att hålla sig vaken tills Jio stack vid halv elva, men jag lyckades inte med det. Lördagen sover jag mer eller mindre bort efter att varit uppe dubbelt dagen+natten innan. Jag hinner dock hämta ut mina kläder och prata lite mer med kvinnan som jobbar på tvätten. Hon är ifrån Peru och har en bror som jobbar inom turism i Lima. Hon frågar mig om telefonnummer och mail och ger mig hans nummer. Så han kommer förhoppningsvis hjälpa oss den första veckan i Peru då vi kan behöva hjälp med boende och resande. Känns helt plötsligt mkt tryggare att sticka till Peru med en sjuk bror.

Jag sitter nu natten innan och kastar upp en massa blogginlägg som ska få räcka ett tag. Det är alltså dags att säga adjö. Imorgon klockan tio på kvällen lämnar jag Buenos Aires för första gången sen jag kom hit. Sydamerika väntar på mig och Henrik. Chau, hasta luego!

Jag hämtar äntligen ut mitt paket som jag fått skickat till mig ifrån Sverige. Det innehöll diverse roliga saker, som tex en gorilla tripod till min kamera. Alltså ett stativ med böjbara ben som man kan slingra runt grenar mm.

Resten av veckan hänger jag mest med Gina, tills hon åker på söndagsmorgonen. Bland annat så besöker vi Caipis lägenhet och två badsugna tog ett dopp i polen, trots att det var lite kyligt.

På fredagen har vi en despedida, avskedsfest för dem två Colombianerna. Det är kul med utklädnader, så vi styrde lite snabbt precis innan festen började lite roliga hattar och glasögon, allihop. Festen slutar med att vi åker till hotell jag Gina, hennes bror Crispin och hans flickvän Caipi. Ett grymt hotell som vi hittade på internet med riktigt fräscha rum. Jag o Gina bodde i en suite som hette Zen med en liten trädgård med vattenfall (se bilder på hotel-blackjack.com.ar). Det var bubbelbadkar för två, stor säng, platt-tv, häftiga lampor man kunde ställa in via sin lilla styrpanel mm. Från 3.00 på natten till 13 på dan för cirka 500 kr, för två personer med frukost, det var helt okej lyx!

Dagen efter åker vi runt på stan och säger adjö, för att därefter äta mat och gå på bio på Showcase. Jag åt en äcklig kycklingbit med rivna morötter och ägg. Sen såg vi Scrooges julsaga eller vad den kan heta på svenska. Vi såg den i 3D och på spanska, vilket gjorde att jag satt och aktivt kollade på effekterna och de häftiga rörelserna i 3D samtidigt som jag lyssnade på spanskan för att förstå. De andra tre sov mer eller mindre hela filmen.

När vi kommer tillbaka till hostellet börjar väntan och vi sitter nedstämda utanför uppehållsrummet och ojar oss över att de snart är på väg till Colombia och att vi inte kommer ses på två månader. Vid 3 på natten kommer två taxis. Jag och Gina sätter oss i ena, Crispin och Caipi i den andra. Det tar en 45 min att komma till flygplatsen där vi efter ett långsamt farväl lämnar av colombianerna.

På vägen hem lär jag känna caipi mycket mer än tidigare. Jag pratar inte så mycket spanska när jag sitter i en grupp spansktalande, men när jag sitter själv med någon så brukar jag kunna få fram de ord som jag behöver.

Det ringer i min mobil på hostellet på måndagen den 30 november och jag svarar till Michaela med stressig röst. Hon säger att hyresvärdarnas advokat ringde för en stund sen och sa åt oss att vi var tvungna att lämna lägenheten kvällen därefter. Galet, tänker vi, och försöker kämpa emot, för så kan dom väl inte få göra. I och för sig så går kontraktet ut dagen efter men vi hade planerat ett möte då för att förnya det. Tydlgen så hade våra hyresvärdar hittat nya människor som skulle bo där till augusti nästa år. Bueno.

Ni ska vara ute ur lägenheten imorgonkväll

Dagen efter har jag min slutinlämning av mina arbeten i multimediaverktyg och åker därefter till hostellet för att snacka med en av ägarna som vet hur lägenhetskontrakt funkar. Han sa att vi borde få ett annat boende eller hotell den tiden vi är kvar här om de nu vill ta vår lägenhet.

På eftermiddagen åker jag hem och hänger med Corentin och Michaela, Fosca har typ övergett oss och flytt till sin pojkvän. Jag får höra att de nya som skulle ta över vår lägenhet har försvunnit och att hyresvärdarna vill att vi bor kvar. Men efter att ha blivit behandlad som innan, kände vi att vi hellre flyttar och lämnar dem med en tom lägenhet istället för att göra som de vill. Så där sitter vi, packar ihop våra grejjer lite grann och tycker att situationen är helt sjuk. De ringer igen och vi får en natt till på oss och dagen efter vid 18 så får vi tillbaka depositionen. Tydligen ska bara advokaten komma…

Så dagen efter packar jag ihop alla saker och på kvällen kommer advokaten. Efter en timme så dyker också hyresvärdarna upp. Det är lite halvtaskig stämning och de vill ta betalt av depositionen för att städa lägenheten, nån absurt stor summa. Men efter argument om att lämna lägenheten som den var, (den var tydligen ganska risig när tjejerna först flyttade in), så fick vi hela depositionen tillbaka.

Efter att vi burit ned alla saker tar jag en taxi till Josefin och hennes pojkvän Lile som vänligt har mig som gäst i sitt hus. Hostellet var fullt, så jag väntade in måndagen då det blev en säng ledig igen.